What does the future hold?

Liten uppdatering om mitt liv

Jaha! Jag har kickat igång mina 2 jobb och känner att mitt liv redan har börjat kretsa kring ett av dom. Jag hoppas och tror att det går bra för mig där i alla fall har fått träffa en del underbara människor genom jobben i alla fall och om det finns något mer positivt än det så får ni gärna säga till haha

I förrgår drog jag med mig Cassandra till Blue Lotus och gjorde 2 nya tatueringar hos Andreas denna gången. Jag personligen tycker det blev sjukt bra och hoppas att ni andra också tycker det blev en triquetra på handleden och en åttondelsnot bakom örat så nu har jag gjort 3 av mina 6 planerade tattoos.

Just nu är jag i alla fall sjuk. Magen är inget vidare alls men jag har inte feber längre iaf. Wooh!
Och ikväll är det ÄNTLIGEN bio dags. Har väntat sååååå länge på den här filmen och nu är det äntligen dags!

Va på bio med mamma igår också och kollade på ”huvudjägarna” filmen va bra men jag måste säga att reklamen innan va mycket bättre, för där va den. Reklamen. Åh. Reklamen till första filmen av min favoritserie ”The hunger games” jag bara ryser! Om ni vill se mig vara lycklig så se den med mig i mars!

Ååååh!

- May the odds be forever in your favor

Work

Jahap. Har haft introduktion på jobbet nu då och nu väntar jag (ivrigt) på att få börja. Så som det ser ut nu börjar jag redan den 19e vilket verkligen behövs! Ska bli så sjukt kul!
Det känns lite som att jag har gjort det omöjliga möjligt; Skaffat jobb i lilla eskilstuna. Det är inte lätt dessa dagar!

Jag och mamma flyttar den 1a oktober också! – Igen 

Jag har några saker jag behöver klura ut.. vissa saker jag har fastnat för som jag måste ta reda på vad jag egentligen håller på med.. om man nu kan säga så? haha
Men det kommer säkert fixa sig!

- My heart is pierced by Cupid, I disdain all glittering gold,
There is nothing that console me but my jolly sailor bold.

There and back again

Jag känner att jag gör rätt val. Jag kommer komma tillbax när jag är mer redo för det, men jag gör rätt val nu. Kommer hem nu på fredag.. det är tråkigt att det gick så fort! Jag va ju inställd på 1½ månad iaf! Men beslutet gjordes av familjen och det som är bäst för dom vid sådana tillfällen måste ju vara bäst för mig. Så jag är lite besviken men väldigt lättad över att komma hem. Speciellt när jag vet att jag kommer att komma tillbaka, mer redo och för att börja karriär (kanske, haha, om jag inte beslutar mig för att plugga. men det är framtidens problem)

Nu är det bara att kämpa på i Eskilstuna, och det är ändå där jag hör hemma för tillfället. Har börjat leta lägenhet men vi får se hur det kommer gå med den biten. Jag vill i alla fall börja leva lite mer självständigt eller vad man säger, och att flytta tror jag funkar! Speciellt eftersom jag inte flyttar till ett annat land nu. hihi. Har funderat lite på typ rumskamrat? Det är ju jätte vanligt i andra länder att flytta hemifrån men flytta in med en annan, lixon dela på hyran, vara helt själv men ändå inte. Det skulle nog vara något för mig! Ska tänka lite mer på det.

Det är ju ingen som kan säga att jag inte tänker på framtiden i alla fall. Haha.

- I’m leaving on a jetplane, I don’t know when I’ll be back again…

Pride and Prejudice

Hej. Mitt namn är Johanna Hellström och för tillfället jobbar jag som au pair i London. Jag tar hand om en liten kille  på snart 3 år. Men mitt liv har nått ett vägskäl. Jag vill hem.

Familjen jag bor hos pratade mig mig igår om att jag måste bestämma mig för hur det är jag vill göra. Jag har 3 alternativ:

• Säga upp mig nu och åka hem så fort dom har hittat en annan au pair
• Stanna kvar i 1 år/6 månader som vi pratat om tidigare
• Stanna tills jag ändå ska åka hem och fixa tandställningen, men stanna hemma permanent

Det är mina 3 val. Jag hatar att ta beslut men det är en del av att vara vuxen, och det är jag ju ändå nu. 19 år och vuxen. Känns osannolikt. Jag tror redan att jag har tagit mitt beslut men innan jag säger det högt ska jag prata med familjen och er om en viktig sak.

Hur jag än gör så är jag sjukt stolt över att jag vågade chansa. Jag visste ju ändå inte vad det va jag ville göra under sommaren och mamma övertalade mig till att chansa eftersom att åka hem alltid var ett alternativ.  Jag har ändå fått livserfarenhet och insett att jag inte är totalt hjälplös, jag vågar ta beslut och jag vågar även inse att det var fel av mig och försöka fixa det så gott jag kan.. och allt detta vågar JAG göra. Jag. Ingen annan.. bara jag. Så nu tänker jag göra det som känns bäst för mig.. trots att jag inte har varit här länge alls. Och jag tänker stå för mina val och jag tänker strunta i att folk kanske ser mig som en förlorare.

För jag är i alla fall en förlorare som har vågat!

6e dagen

Det är inte kul att vakna av den hemska känslan av att man vill hem. Min höjdpunkt på dagen är när mamma ringer och då pratar vi ändå bara i ca 30-40 minuter. Men det känns alltid lite lättare efter att vi har pratat.
Jag bokade flygbiljett hem igår. Det kändes overkligt bra! Jag åker hem den 26e augusti för att fixa tandställningen.. Och jag har lovat att försöka stå ut så pass länge att jag kommer tillbax till England den 31 och nästa gång tandställningen ska fixas så åker jag hem permanent.. Jag försöker att tänka positivt men det är sjukt jobbigt. Jag tror inte ni förstår.

Ni får mer än gärna maila till mig med peppande ord och uppdateringar på vad det är som händer i Sverige.
johanna.hellstrom92@gmail.com

- I feel like crying

Wimbeldon

Jag åkte till Wimbeldon helt själv igår. Kostade 40Kr fram och tillbaka så det va inte så farligt. Köpte en tidning och satte mig på Starbucks och drack en mellan islatte och åt en halv liten fruktkopp.

Tog lite bilder också.

Starbucks.

Här bor jag. Inte så vackert men området är!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Joseph.

25 kilo av mitt liv

Med min 25kg packning anlände mamma, jag och min syster till stockholm-västerås flygplats för att jag sen skulle sätta mig i ett flygplan helt själv som hade nosen mot London, England.
Jag fick sitta bredvid en tjej vid namn Camilla från stockholm som skulle möta sin pojkvän i Cambridge. Eftersom vi anlände lite tidigare än planerat så satte vi oss på ett cafe på flygplatsen och väntade på Stephen och hennes buss.

Mitt första möte med Stephen var som om jag inte hade satt mig på ett plan och flygit till ett annat land. Det var mer som att jag hade åkt till en annan planet. Han var precis den killen jag har känt i 9 år. Otroligt snäll och omtänksam. Fick en ”välkommen till london” present och han bjöd mig på tågbiljetten. Vilken svensk (som man bara känt över internet) skulle göra allt det?

Familjen då. Familjen är trevlig. Mamman är tyvärr ganska irriterad, men det kanske beror på att vi inte känner varandra så bra än och för att jag har varit väldigt ledsen. Pappan har jobbat hela helgen men det jag har uppfattat om honom är att han är snäll. Men han pratar med grov dialekt från austrailen så han är snäll när man förstår vad han säger. Sonen är mycket krävande. Och jag känner mig välkommen och så men jag vet inte riktigt om den här familjen passade mig så bra ändå. Jag ska ge det tid, jag har ju ändå bara varit här en helg och har spenderat i princip hela dagarna i huset.

Jag pratade med mamman om hur jag kände och så och hon sa att om jag är olycklig så ska jag ju självklart åka hem. Dom kan ju bara skaffa sig en annan au pair (Not that we really want to. la hon till med en ganska ledsen blick) men att det tar lite tid att sätta sig in i situationen och att man alltid kommer att längta hem men att det blir lättare. Så imorgon får jag ju äntligen lite rutiner och så och förhoppningsvis blir allt bättre och lättare.

Dagens låt; http://www.youtube.com/watch?v=vk76_iqw-Pc&feature=related

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

One day I’ll fly away

Imorgon flyger jag iväg mot London. Jag är jätte pirrig och sjukt nervös. Har jag verkligen tänkt igenom det här? Vet jag vad det är jag ger mig in på? Kanske inte.. Men fan va bra det här kommer bli! känner det ända ner i tårna.

Hållet på att packa nu. Har packat ner 13 av 25 saker på min lista hittills och min väska är full får ta resten i handbagaget eller nått. Det fixar sig i alla fall. Haha.

Borde ta en paus och dra ner till stan för att växla pengar så jag inte glömmer det och kommer till England med mina svenska kronor. Skulle vara lite typiskt mig.

Ne hörrni, vi ses i London!

- That’s when my life begins!

10

Nu är det bara 10 dagar kvar. Eller den här dagen är ju typ över så egentligen 9 dagar kvar

Sagt hej då till Julia, shoppat sista minuten saker, låst upp min iphone, fixat nytt pass, köpt resväska mm har jag redan gjort! Har inte så mycket kvar att göra. Jag har iofs massa vänner att träffa och säga hej då till, och det är inte lätt. Usch va jobbigt det är. Men man håller kontakten hoppas jag.

Nu har jag bara 3 oplanerade dagar kvar i sverige. Alla andra dagar ska jag göra minst en sak. Sen bär det av. Helt sjukt!! Men jag längtar….

- how do you measure a year?

London calling

Jag har fått en familj i London. ÄNTLIGEN!
Jag följer min dröm och flyttar dit om två veckor. Helt ok för mig!
Jag kommer att skriva massor om min tid som au pair, så det blir eran uppgift att hänga med i bloggen.

Jag ska bo nära Wimbeldon, det är bara 30 minuter på tåget till centrala London och det är inte helt illa! Jag ska ta hand om en liten kille på 2 år som heter Joseph. Och familjen verkar vara helt underbar! Jag berättar mer om dom när jag har kommit fram.

Eftersom jag bara har två veckor kvar här i Sverige så har jag ett ganska pressat schema, så ni som vill träffa mig innan jag åker måste säga till så snart som möjligt. Jag vill hinna träffa alla!

- I have a dream