Jag älskar dig?
Igår hände något som jag aldrig kommer att glömma. Min mor och jag hade ett jätte stort bråk bara för att jag sa: ”Varför lagar aldrig Lina mat?” Jag sa det inte drygt eller något men mamma blev flyförbannad. Jag är hemma två dagar i veckan och inte ens då kan hon vara snäll mot mig. Hon hittar alltid någonting att hacka på mig för. Enligt mig så har inte jag gjort någonting mot henne förutom att trivas bättre när jag är borta, och det kanske inte är så konstigt eftersom det tråkigt nog är så att mamma är en stor del till varför jag mår dåligt.
Misstolka mig inte nu, jag älskar min mamma men ibland är det jag som måste vara vuxen eftersom hon beter sig som ett femårigt barn som befinner sig i trotsåldern. Det känns jävligt tråkigt att säga så men man måste inse fakta. Och på tal om att jag älskar min mamma.. Jag och Martin satt och åt på Corner i måndags då jag i princip satt och förklarade hur mycket jag älskar min mamma hela tiden, då tycker jag inte att det är rätt att hon ska trampa på mig så som hon gör. Dessutom kan jag inte minnas senaste gången hon sa att hon älskar mig. Det är väldigt lätt att tro att hon har slutat med det då. Känns så jävla kasst just nu.
Jag gick hem och sov hos Martin för att lugna ner mig, men innan dess så skrev jag en lapp till henne (Jag var tvungen att skriva en lapp eftersom att hon hade flytt hemmifrån. Moget eller vad?) om att vi var tvugna att prata om allt. Ännu en gång så var det jag som tvingades ta det vuxna beslutet. Hon skickade ett kallt sms till mig när hon hade kommit hem igen och sa: ”God natt Tack för lappen!” Också väldigt roligt.
Jag kommer aldrig glömma de orden hon sa……………..
