Nej! Inte igen!
Helvete!! Varför drabbas jag av en dunder-förkylning den sista skolveckan? Min vanliga tur. Det slog mig precis att jag inte har missat en enda skolavslutning (Ja, av alla sommar terminer då) och jag tänker inte missa den här heller! Men tillbax till hur jag mår.. Jag har inte mått såhär dåligt på ca 2 år! Min näsa rinner, jag har skit ont i halsen, jag kallsvettas, jag hostar och jag är täppt som fan. Dessutom har jag ångest över allt jag har ätit den senaste veckan. Men avbetalning blir det väl under sommaren då.
Jag tror att Emma och Miriam har smittat mig. Vi pratar bara då och då men med tanke på mitt usla imunförsvar så är det inte alls omöjligt. Jag var smart nog att köpa halstabletter när jag, älsklig och svärmor var på ÖB i fredags. Billigt och bra, jag misstänkte att jag skulle bli rejält sjuk eftersom att jag har varit krasslig ett himla bra tag nu.
Som tur är så har jag en underbar pojkvän som har tagit hand om sin hjälplösa lilla älskling hela helgen. Underbaring <3
Krångel och bök
Jag är sjuk, jag har två veckor kvar i skolan därav 6 dagar är ”riktiga skoldagar”, jag har en massa uppgifter som måste lämnas in för att inte bli underkänd och jag har en jävla massa håltimmar på schemat.
Allt jävlas med mig just nu. Internet är segt, jag är trött som fan, allt snurrar och jag har en jävla massa känslor som inte är välkomna. Inte nu, inte idag.. Jag orkar inte. Varför ska allt jävla skit samla sig då man mår sämst och inte har någon att gråta ut hos? Ödets ironi? Nej tack! Ändå har jag en äcklig röst inom mig som säger att jag vet bättre än så och att jag måste orka igenom de sista dagarna. Men allt blir som ett berg, ett berg som aldrig tar slut, ett sånt med en jävla massa snö på mer än hälften av berget. Usch, äckliga taknar, FÖRSVINN!
Jag måste samla mina tankar och stressa ner, det vet jag. Att jag har lovat att inte stressa gör inte saken bättre för nu ligger ju det och skaver på mitt samvete. Yay. Jag känner hur allt skär i själen.. Jag måste sluta oroa mig för saker. jag måste också gå vidare ifrån min sorg, jag måste också göra allt annat som ni pushar mig till!
Fy fan. Nu vill jag inte mer!
Suffocation
Jag mår mycket värre idag. Både fysiskt och psykiskt. Det fysiska har blivit värre då jag har mycket mera halsont, näsan rinner, feber, ont i huvet och ont i hela ryggen. Fan att allting blir värre och värre, det orkar jag inte, men det går över nångång i alla fall. Det psykiska är värre för att det var någon vänlig anonym själ på bilddagboken som beskrev hur äckligt ful jag är. Jag vet redan om det men det är ju bara onödigt att skriva, eller?
Nu sitter jag i alla fall här jätte sjuk, ensam, ångest fylld och med sämre självförtroende än innan. Livet blir bara mer och mer underbart.
Jag har fixat lite ny musik för att få mig på bättre humör, och det funkar! Jippie! Dessutom har jag börjat mitt nya liv idag.. Kanske en ganska dålig dag att börja sitt nya liv på, eftersom att jag är sjuk och inte orkar göra något alls typ. Men men, att börja så fort som möjligt är bara bra!
Jusste, jag har börjat ha på mig 2 andra ringar också.. så det får ni helt enkelt stå ut med. Haha. Nu ska jag vara en duktig flicka och ta en Ibumetin så jag får slut på mitt lidande någon gång.
You’re Making Me Insane
In sickness and in health
Ni vet hur det är när man är sjuk. Allt känns förjävligt! Jag är en av dom personerna som blir lite halv barnslig, gnällig, har extrema humör svängningar och blir irriterad på nästan allt när jag mår så här dåligt. Min älskade Älskling Martin blir en extrem jävla barnrumpa när han är sjuk, dont get me wrong, jag älskar honom av hela mitt hjärta, min kropp och min själ men när vi är sjuka så går vi inte på varandras nerver.. vi hoppar och sliter loss dom. Jag vet att jag irriterar honom och han irriterar mig, men osams blir vi inte eftersom vi vet att det beror på hur vi mår.
Men nu kommer vi till den delen då jag ska tala om för er hur mycket jag älskar honom även när vi irriterar varandra och när vi har våra extrema bråk (extrem verkar just nu vara mitt favorit uttryck, live with it). Det är faktiskt så att jag tackar honom när han irriterar mig och blir en barnrumpa, för det är en otroligt söt liten plutte sak som faktiskt gör att jag älskar honom liiite mer. Vad kan jag säga.. jag älskar allt med honom, även det som stör mig. Normalt.
Jag älskar dig <3
As Long As You Love Me
